När jag var lite var jag ofta hos Mormor i stugan ute vid Sundbyholm.

Under den gångna helgen åkte vi ut till Sundbyholm för en promenad i solen.

Mormor & morfars torp var målet.

 Det ligger mitt ute på ett fält.
Runt omkring har många hus växt fram under åren sen
 ’den ömma modern’ sålde stället.

Trädgården är mycket mindre än jag minns den.

Många somrar tillbringades där & i min värld var allt så stort
eller var det så att jag var liten 😉

Vi tog oss fram över fältet & kom upp bakom huset.

Det vore roligt att få ströva runt i trädgården.
 Se om jag hittar mina hemliga gömställen under den stora vinbärsbusken
 eller mellan de många raderna med hallon.

Tänk att än en gång gå barfota i gruset.
Sitta på knä & titta förundrat in i styvmorsviolernas
 näpna små ansikten. Gruset var alltid fullt av frösådda violer.
Sniffa på sopblommorna på komposten ja morfar kallade såpnejlikorna så.

Titta in i stugan... men jag tror det är bäst att minnas det som det var.
🍃🌸🍃🌸🍃🌸🍃🌸

Ett fint minne är när mormor tände i spisen & värmde vatten i en stor kastrull.
Sen pumpade hon upp hinkvis med vatten.
Fyllde en zinkbalja som hon ställt under körsbärsträdens blommande kronor.
Det fanns klarbär, brunbär & körsbär.

Så kom hon kånkandes i sin ’städrock’ ja det såg ut som det ’klänningen’ de äldre hade då, hon bar den stora kastrullen fram till träden som blommade med vita skyar.
Hon tömde sakta i det heta vattnet som blandades med
det kalla brunnsvattnet. Sen fick jag kliva i baljan & bada.
Tänk er att en vårkväll under blommande körsbärsträd få sitta i en gammal zinkbalja & sedan få kliva upp & in i mormors trygga famn i ett stort strävt badlakan,
Jag måste ha sovit gott den natten☺️

KRAM från mig!