måndag 16 juni 2014

Tänk om...



Tänk om det fanns rostfärgade rosor det vore nått det .
Jag gillar rostigt!


Det här växtstödet eller vad det nu är hade jag tänkt skulle rosta efter en säsong men icke...
Nähä då det har stått ute i flera år alla årstider & inget har hänt.
Men så nu idag fick jag se lite tecken på rost så detta året kanske det blir som jag tänkt.


TACK för att du kikade in till mig!
Lämna gärna en hälsning det blir jag glad för.
KRAM
från
mig!

5 kommentarer:

Meta sa...

Det stödet är ju så snyggt ändå. patinan blir finare när det går den naturliga vägen än när man köper färdigrostat har jag kommit på. Jag väntar hellre nu på den.Är det lika som på bilden så tycker jag att det är ursnyggt.
Önskar dig en fin början på midsommarveckan.
Kram Meta

Annika Christensen sa...

Snygga även utan rost men jag förstår hur du tänker.
Allt gott
Annika

Tant Otteskrufv sa...

Vår "Finlands vita" blir rostfärgad när det regnar och den vissnar...men det är nog inte så du menar. Stödet är snyggt som det är men kanske var det lackat? Det tar tid för lacken att försvinna, men man kan hjälpa den bort :)

Louise sa...

Vet hur det är att vänta på rost! Vi (läs min man...) tillverkar ju numera växtstöd och trädgårdskonst och då vill man att det ska rosta så fort som möjligt så kunden vet vad de köper:) Har fått två tips men har inte provat några av dem, det ena är saltvatten, antingen från havet eller blanda själv och spreja på. Det andra är urin. Det verkar inte fullt lika lockande att prova:)

kram louise

Rost och rädisor sa...

Gillar också rost. De är ju fina redan nu, men kanske behandlade med något som fördröjer rostandet.
Allt gott
Anette